En symfoni av färg och form vid Zürichsjön
Beläget i en park vid Zürichsjön står Pavillon Le Corbusier som ett levande bevis på en harmonisk förening av färg och form, ett manifest för den visionära arkitekten Le Corbusiers banbrytande idéer. Denna stålkonstruktion med glaspartier, färdigställd 1967, är inte bara ett exempel på modernistisk arkitektur i sitt esse utan också ett konstverk som bär på Le Corbusiers revolutionerande färgteorier.
Det var inredningsdesignern och galleristen Heidi Weber som 1960 övertalade Le Corbusier, en av 1900-talets mest inflytelserika arkitekter, att skapa ett museum tillägnat hans konstnärliga arv. Weber, en ensamstående mor, finansierade själv projektet och övervann många hinder för att se sin vision bli verklighet. Paviljongen invigdes den 15 juli 1967 som Centre Le Corbusier – Heidi Weber Museum och markerade samtidigt det sista fullbordade verket i Le Corbusiers karriär. Tragiskt nog avled han redan 1965, innan paviljongen stod färdig. Byggnaden, som färdigställdes postumt, bär en särskild betydelse som det enda huset designat av Le Corbusier helt i stål och glas.
Paviljongen är en tydlig manifestation av Le Corbusiers färgsystem, Architectural Polychromy, som han utvecklade 1931 och senare utökade 1959. Systemet består av 63 noggrant utvalda färger, designade för att framkalla specifika känslomässiga och rumsliga reaktioner. Exteriören är täckt av stora färgblock – rött, blått, gult och grönt – applicerade på lackerade paneler, vilket skapar ett dynamiskt samspel mellan byggnaden och dess omgivning. Den medvetna användningen av färg reflekterar Le Corbusiers syn på färg som ett centralt arkitektoniskt verktyg snarare än en yta för dekoration.
Inuti paviljongen fortsätter hans arbete med färg. Le Corbusier använde färgkodning för att särskilja funktionella element i byggnaden: gult för elinstallationer, rött för varmvattensrör och blått för kallvattensrör. Denna genomtänkta användning av färg inte bara förhöjer det estetiska uttrycket, utan erbjuder också besökaren intuitiva ledtrådar om byggnadens inre funktion och understryker Le Corbusiers strävan att förena form och funktion.
Heidi Weber var museets chef i fem decennier och kurerade utställningar som presenterade LeCorbusiers arbete som en sammanhängande konstnärlig vision, där arkitektur, måleri, skulpturoch design samspelade. År 2014 övertogs ägandet av byggnaden av staden Zürich, och paviljongen döptes om – en förändring som Weber protesterade emot, men hennes inflytande på projektet förblir ovärderligt.
I dag står Pavillon Le Corbusier som ett kulturellt landmärke och ett levande konstverk. De färgglada panelerna och de strikta geometriska linjerna påminner oss om en tid när modernismen omfamnade färg som ett fundamentalt arkitektoniskt uttryck, och ger besökaren en uppslukande upplevelse som förmedlar Le Corbusiers bestående arv.
